orð vandur
lýsingarorð orð-vandur
gætinn í orðum
Tengd orð
Beyging
‑vönd ‑vant miðstig ‑vandari efsta stig ‑vandastur beygist eins og vandur
kk.kvk.hk.
nf.orðvandur orðvönd orðvant
þf.orðvandan orðvanda orðvant
þgf.orðvöndum orðvandri orðvöndu
ef.orðvands orðvandrar orðvands
nf.orðvandir orðvandar orðvönd
þf.orðvanda orðvandar orðvönd
þgf.orðvöndum
ef.orðvandra
nf.orðvandi orðvanda orðvanda
aukaföllorðvanda orðvöndu orðvanda
öll föllorðvöndu
öll föllorðvandari orðvandari orðvandara
öll föllorðvandari
kk.kvk.hk.
nf.orðvandastur orðvöndust orðvandast
þf.orðvandastan orðvandasta orðvandast
þgf.orðvöndustum orðvandastri orðvöndustu
ef.orðvandasts orðvandastrar orðvandasts
nf.orðvandastir orðvandastar orðvöndust
þf.orðvandasta orðvandastar orðvöndust
þgf.orðvöndustum
ef.orðvandastra
nf.orðvandasti orðvandasta orðvandasta
aukaföllorðvandasta orðvöndustu orðvandasta
öll föllorðvöndustu